Trädgårdsanläggning i Älvsjö centrum – buller och trafik

Springorna är det som förstör de flesta bullerskärmar och de byggs in av misstag. Ljud passerar genom öppningar med en effektivitet som är svår att tro: ett plank med glesa brädor eller med en spalt vid marken dämpar en bråkdel av vad samma plank gör om det är helt tätt. Detsamma gäller ändarna — en skärm som slutar för tidigt släpper in ljud runt hörnet och kan göra hela investeringen meningslös. En bullerskärm ska alltså vara tät hela vägen, ner till marken och tillräckligt långt åt sidorna, och det är den detaljen som skiljer en skärm som fungerar från en som bara ser ut att göra det. Det andra är siktlinjen, som är den enkla tumregel som går att kontrollera själv: kan man se ljudkällan från platsen man vill skydda, hör man den. Skärmen måste bryta den linjen, vilket betyder att höjden bestäms av avståndet — en skärm nära källan eller nära den skyddade platsen behöver vara lägre än en mitt emellan. Det tredje är maskeringen, som är underskattad. En vattenspegel med ett litet flöde ändrar inte en enda decibel av trafikljudet men den ger örat något annat att fästa vid, och effekten på hur en uteplats upplevs är större än vad de flesta skärmar åstadkommer.